Växande dalar i det öppna fältet

Liljekonvaljer är absolut oersättliga i "vilda" och "skog" hörn av trädgårdar, perfekta för skuggiga platser. De passar bra med buskar, är opretentiösa och används ofta i industriell och amatörblomodling, liksom i landskapsdesign.

De största kvantiteterna av dessa blommor odlas i närheten av Paris och Berlin. På industriella plantager odlas de i 2-3 år på ett ställe. Det bästa substratet för dem är lätt lamm, rik på humus, med ett optimalt pH på 5,0. Det perfekta gödselmedlet är ruttad gödsel, vilket förbättrar jordens struktur och med en appliceringshastighet på upp till 60 ton / ha gör det möjligt att göra utan mineralgödsel. Behovet av fosfor och kalium tillhandahålls genom införandet av superfosfat respektive kaliumsalt upp till 5 respektive 2 c / ha.

Den bästa planteringstiden är hösten när löv av dalens liljor blir gula. På våren måste detta arbete utföras i snabb takt för att slutföra det innan knopparna börjar växa och jorden är torr. Planteringstäthet 20-100 groddar per m2, djup 1-2,5 cm. De planteras med band eller på åsar med stigar upp till 70 cm. Smalare är obekväma, eftersom de snabbt fylls med liljor i dalen på grund av den höga (20 cm per år) tillväxthastighet för jordstammar ... Vid torrt väder krävs vattning efter plantering. Liljekonvaljer är fuktgivande och tål inte torkning. Det är önskvärt att mulka med torv, humus eller sågspån i ett lager av 2-3 cm. Gödning med mineralgödsel börjar från det andra året.

Växter påverkas ofta av grå mögel (botrytis). Spridningen av sjukdomen underlättas av regnigt väder mitt på sommaren och ett överskott av kväve i toppförband. Den främsta anledningen är dock den förtjockade planteringen.

Varje år grävs inte växter helt utan i separata remsor. Efter 3-4 år är "kala fläckar" bevuxna och är återigen redo för skörd av blommespiror.

V. Khondyrev,

(Baserat på materialet i tidningen "Floriculture", nr 3, 2003


$config[zx-auto] not found$config[zx-overlay] not found