Gula blommor

... Hon bar gula blommor! Dålig färg. Hon vände sig från Tverskaya till en sidogata och vände sig sedan om. Känner du Tverskaya? Tusentals människor gick längs Tverskaya, men jag kan försäkra er att hon såg mig ensam och såg inte bara oroväckande utan även som om det var smärtsamt. Och jag slogs inte så mycket av hennes skönhet som av den extraordinära, osynliga ensamheten i hennes ögon!

Att lyda detta gula skylt förvandlade jag mig också till en gränd och följde i hennes fotspår. Vi gick ner i den krokiga, tråkiga gränden i tystnad, jag på ena sidan och hon på den andra. Och det fanns, föreställ dig, ingen själ i gränden. Jag plågades för att det verkade för mig att det var nödvändigt att prata med henne, och jag var orolig för att jag inte skulle säga ett enda ord, och hon skulle gå och jag skulle aldrig träffa henne igen.

Och föreställ dig att hon plötsligt talade:

- Gillar du mina blommor?

Jag minns tydligt hur hennes röst lät ganska låg men med nedbrytningar och, dumt nog, det verkade som ett eko slog i gränden och reflekterade från den gula smutsiga väggen. Jag gick snabbt över till hennes sida och svarade: närmar sig henne:

- Inte.

Hon såg förvånad på mig och jag insåg plötsligt och helt oväntat att jag hade älskat den här kvinnan hela mitt liv!

... Ja, hon tittade förvånad på mig och frågade sedan:

- Gillar du inte blommor alls?

Det tycktes mig fientlighet i hennes röst. Jag gick bredvid henne och försökte hänga med och kände mig till min förvåning inte begränsad alls.

"Nej, jag gillar blommor, men inte så," sa jag.

- Och vad?

- Jag älskar rosor.

Sedan ångrade jag vad jag sa, för hon log skuldigt och kastade blommorna i diket. Lite förvirrad tog jag ändå upp dem och gav dem till henne, men hon log och tryckte bort blommorna och jag bar dem i mina händer.

Så de gick tyst ett tag tills hon tog blommorna ur mina händer, kastade dem på trottoaren och sedan passerade hennes hand i en svart handske med en klocka i mina och vi gick sida vid sida ... Kärlek hoppade ut framför oss som under marken hoppar mördaren ut i gränden och slår oss båda på en gång! Så här slår blixtnedslag, så här slår en finsk kniv!

(Utdrag ur romanen "The Master and Margarita")


$config[zx-auto] not found$config[zx-overlay] not found